Olika teorier om guanchernas ursprung
Genetik, antropologi och lingvistik är förknippade med varandra, så till den grad att en grupp forskare vid Madrids universitet hävdar att den kanariska urbefolkningen delvis härstammade från Tunisien.
De hävdar dessutom att guanchiska och euskera (baskiska) inte bara var besläktade, utan var samma språk för 3.000 år sedan!
Det påstås att när de spanska conquistadorerna kom till Kanarieöarna på 1400-talet utbrast en av dem:
”Men det här folket talar ju baskiska!”
Man tror också att det var därför som kanarierna valde basker till de första biskoparna på öarna!
(Bilden visar en kanarisk herde med sin traditionella stav, som användes som transportmedel i det starkt kuperade landskapet. Herdarna använde staven dels för att ta sig ner från höga klippor, desl för att hoppa mellan dem. En kanarisk stavhoppare kunde på detta sätt tillryggalägga myclet större sträckor i stiglös terräng än vad en vandrare kan göra till fots.)
Äldre än väntat
Professor Antonio Arnáiz - som är immunolog - har skrivit en bok om ”Egyptier, berber, guancher och basker”. Denna bok kommer otvivelaktigt att orsaka mycken polemik.
Professor Arnáiz hävdar nämligen också att Kanarieöarna var befolkade mycket tidigare än man hittills trott. Här har guancher bott redan för 25.000 år sedan, anser han, och säger vidare att urinvånarna skiljde sig vad utseende och sedvänjor beträffar från ö till ö.
På 1600-talet var två tredjedelar av urbefolkningen guancher, cirka 45.000. På El Hierro levde endast omkring hundra urkanarier.
En mer traditionell syn på guanchernas ursprung 
På Kanarieöarna har man länge undrat över varifrån urinvånarna guancherna egentligen kom från.
Mest har det lutat åt ”berberhållet” och under senare år har den genetiska forskningen bekräftat den historiska teorin om att den förspanska urbefolkningen på öarna härstammade från Afrika.
Men inte nog med det! Man har klarlagt att även de nuvarande kanarierna bär på starka genetiska likheter med berberna.
Vilka är då berberfolket?
Berber kallas en folkgrupp i Nordafrika, huvudsakligen i Marocko och Algeriet (amazigh, shelluh och kabylerna i Atlasbergen) samt i Tunisien (zuaver) och norra Saharas oaser (tuareger).
De talar alla ett hamitiskt språk till skillnad från araberna, vars språk är semitiskt liksom judarnas.
Berberna är i allmänhet av medellängd och har påfallande ljus färg; en del är blonda och har blå ögon. Deras religion är Islam. I övrigt har de bevarat sin egenart.
Många av antikens nordafrikanska folk, bl.a. libyer, maurer och numider, var berber.
Häpnadsväckande genetiska rön
Enligt Antonio Arnáiz, professor vid universitetet i Madrid fanns det ursprungligen ett proto-berbiskt folk i hela Nordafrika som gav upphov till olika kulturtyper, bland dem den guanchiska på Kanarieöarna.
Arnáiz har dessutom påträffat negroida gener i mumier av guancher, vilket tyder på en starkt varierad kolonisering av arkipelagen. 43 % av dagens kanarier bär på ett genetiskt substrat (underlag) som är identiskt med de nordafrikanska folkens och som härrör från tiden före spanjorernas erövring av öarna.
35 % av generna har spansk identitet och 21 % av dem överensstämmer med subsahariska folk som lever söder om Saharabältet. Vid ett studium 1996 av DNA hos 101 individer fann man 54 ”kanarier”, 18 ”nordafrikaner”, 18 ”spanjorer” och 11 ”subsaharier”.
Det kunde också konstateras att praktiskt taget hela det nordafrikanska inflytandet härrörde från kvinnliga gener. Vid den spanska erövringen av öarna - La Conquista - miste nämligen en stor del av den manliga befolkningen livet och åter andra bortfördes som slavar.
Den kvinnliga urbefolkningen klarade sig i regel bättre och många spanska officerare och soldater gifte sig med kanariskor. (ip)
